Världen enligt Daniel

Alexandra
Annelina (Isas förslag)
Li

Pelle
Karl
Bärry (efter yoghurten)
Svante
Clifford (Isas förslag)
Morgan
Omnibjörn

Ior

Som student är det kanske vanligt att man läser runt två, tre böcker samtidigt. En delkurs litteraturlista kan innehålla rätt många böcker att ta sig genom.

Jag läser just nu:

Kritik av den negativa uppbyggligheten av bl.a. Frederik Stjernfeldt.
En bok till kulturjournalistkursen och egentligen borde heta Negativ kritik till den negativa uppbyggligheten. För fy vilken gnällig bok det är och så är den samtidigt på jobbig akademiska att man knappt orkar förstå vad det kritiserar. De skriver att bl.a.att kulturkritiker inte är konsekventa och är samtidigt inte det själva i sin egen kritik. Ironi?

ALLT av Martina Lowden
En skönlitterär bok vi ska läsa på kursen. Runt 600 sidor men jäkla va bra den är. Kritikerna hyllar den och kallar den avant-garde och är väl just det vi ska titta på genom kritiska ögon. Trots att det är en tegelsten så plöjer man genom den snabbt. Det är korta stycken som påminner om dagliga blogginlägg. Det är varvat med åsikiter, tankar, topplistor med post(post?)moderna ingångar. Rekommenderas!

Kulturterrorismen av Thomas Hylland Eriksen
För att komma bort från studierna så studerar man ibland på egen hand sånt som är intressant. Eriksens pamflett är en kritisk syn på nationen och den nationella ideologin. Många intressanta iakttagelser men ibland tappar han argumenten. Tyvärr lite för populärkulturell men det gör den också lättläst.

Uppdrag Pappa av diverse skribenter.
En självklar bok vid min sida just nu. Diverse mediepersonligheter som Måns Nilsson, Fredrik Sahlin och Dogge Doggelito har skrivit om sina upplevelser som pappa. Det är personligt, ärligt och på riktigt. Inget teoretiskt flams om hur man blir en "bra" förälder. Underhållande och lärorikt.

Jag skaffade ett Facebook-konto för att min kusin Tina i England hade det och jag kände det kunde vara kul att få kommunicera lite mer med henne än vad man gör.

Kaboom sa det och så hade "alla" Facebook. Varje dag var det någon ny "Friend Request" som man ibland tveksamt tackade ja till. Började med f.d. studiekamrater från universitetet som jag knappast kommer maila till och har heller inte gjort. Sen så dök de närmsta vännerna upp på sidan och de pratar man ju med annars och inte via en websida. MSN duger ju så bra till det. Ju längre tiden gick så blev det mindre och mindre vänner att lägga till på sin lista. Nu dyker det sällan upp någon friendrequest och händer det så är det någon man mailat med för alltför länge sen för att uppräta ny dialog. De värsta är nog att gamla "klasskamrater" från grundskolan dykt upp och vill bli vän med mig. De ville ju inte det då så varför vill de vara vän nu?

Sen allt det här med att bita varandra och bli vampyr, leka pirat och och slåss med ninjasparkar. Vad är det? Vad får man ut av det? Trots min barnsliga nördighet så fattar jag inte grejen med det. Trycker på ignore så fort sådana förfrågningar dyker upp.

Visst finns det positiva saker med sidan. Det jag just gillar är att man kan dela bilder med varandra och sen att jag kan faktiskt hittat personer som jag vill prata med. Sen så finns det ju faktiskt forum med intressanta ämnen som jag skulle kunna engagera mig i. Fast jag föredrar att prata med folk utanför denna sida.

Ja just det, sidan är också jäkligt ful och klumpigt uppbyggd.

Visst är det härligt när allt flyter på sådär jäkla bra. Det gick fort förra veckan som började med en liten nonchalant "jaja vi kan väl iallafall titta på lägenheten". Till att det blev nästan ett direkt beslut att denna lägenhet måste vi ha. Att tacka nej vore dumt. En billig, fräsh 4:a i Tybble med solnedgång från balkongen är inte så dumt. Och bye bye Brickebacken. Den 2a januari är det dags för inredning.