Världen enligt Daniel

Skämtsamt kallar sig biografmaskinisterna idag för filmträdare. För det är det man i första hand gör som maskinist på SF. Man träder filmen genom maskinen och startar det hela genom ett knapptryck. Givetvis handlar det även om känsla, stil hur snabbt och snyggt man spänner filmen runt spolar och hjul. Går inte att förklara här, det måste visas visuellt.

Jag är iallafall glad att jag fått det här jobbet denna sommar annars hade jag nog bara degat och varit sysslolös som tidigare. Suttit hemma och tittat på Allsång från Skansen eller nått utan att ens tänka på de där kreativa sakerna jag egentligen borde göra *suck*. Nu väntar jag bara för att köra upp och ta teoriprovet så jag kan få maskinistkörkortet så jag kan få börja jobba på "riktigt". Jobbet som maskinist är kanske inte något höjdarjobb, det är mest väntan under föreställningarna och man sitter bara och väntar på att filmerna ska ta slut så man får något att göra. Roligaste med jobbet är nog iallafall kontakten med publiken men det blir sällan eftersom man oftast springer bakom kulisserna. Jag jobbar med trevligt folk iallafall, så man är inte ensam som man oftast var på den förra bion jag jobbade på. Fast det lär blir sena kvällar här snart, men sena kvällar betyder oftast bra OB-tillägg.

Men nu har jag min uniform, lär mig det rätta knycket att riva biljetter och ska ha koll på 9 salonger samtidigt utan att stressa ihjäl. So wish me luck! Men jag får inte fastna där nu, jag känner jag att jag mer att utträtta än att bara vara en filmträdare.


En filmsnutt från Sagan om Ringen =)

Var föresten och såg Die Hard 4.0 i fredags på en personalvisning. Vi var bara två stycken i en salong för över 300. Så skönt att slippa allt prat, snaskande och mobiltelefoner som man annars får med när man går på bio. Filmen var dock rätt medioker, action imponerar sälla på mig längre, känns som man redan sett allt. Här var det mest blippande datorer och fingrande på tangenter mellan skjutandet och explosionerna. Våldet och svordomarna var nedtonade för att filmen skulle få 13 årsgräns i USA. Det gjorde att Die Hard-känslan inte fanns där som de tidigare filmerna hade. Bruce såg mest utråkad ut och filmens skurk var okarismatisk och ointressant. Dock var deras terroristplan intressant. Rykten på nätet säger att det är baserat på ett verkligt hot efter 11 september. Den blir dock godkänd för vissa scener som var godis för ögat och örat.

Jag fascineras ofta hur vi svenskar roar oss i när folk från andra länder försöker prata svenska. Antingen skrattar vi oss åt felaktigheterna eller blir imponerande av att någon faktiskt kan språket riktigt bra. Vi kommenterar det genom att stolt dunka dem i ryggen och påstår att det där gjorde du bra, för svenskan är inte lätt att lära sig. Att vi skrattar åt andra som gör sig lustiga, eller försöker göra sig lustiga med språket är något jag skulle vilja undersöka om varför.

Lägger in ett klipp med en av mina favoritkomiker Will Ferrell som just visar detta fenomen så observera publikens reaktion. Det är från den 15 juni då han var på besök i Lunds Universitet och höll ett tal (önskar jag var där). Har har som känt en svensk fru och sommarställe här i Sverige så han försöker inleda med att imponera åhörarna med sina språkkunskaper i svenska. Detta fick mig att le lite smått  iallafall. Så jag roas väl av det nästan lika mycket då.

Var ju nationaldagen häromdagen. Varför vi egentligen firar något slag stolthet för just Sverige och att vara svensk är för mig obegripligt. För jag försöker fortfarande hitta definiationen om vad det verkligen är. Men en ledig dag tackar man ju inte nej till.

Nazister och andra "stolta patrioter" tar givetvis hand om "sin dag" och en del är ute och demonstrerar på stan. De är ju oftast emot mångkultur trots att deras åsikter och värderingar är en del av mångkulturen och den demokrati vi lever i. Det är just pågrund av demokratin de får yttra sina inskränkta värderingar. De har all rätt till det, men räkna med motstånd. För vem vill egentligen leva i en monokultur? Det och nationalism leder bara till utanförskap och det är ännu ett sätt att seperara och sortera folk i fack. Jag antar att det handlar i grund och botten om kontroll att vi föredrar (det är ju så mycket lättare) att se våra skillnader än att se vad vi har gemensamt som människor på denna planet.

Sverige är ett mångkulturellt land och har varit det ett bra tag, det är inget nytt fenomen. För mig är nämligen mångkultur lika med demokrati och det är något bra. Alla har vi olika livsstilar, smaker, bakgrunder och politiska åsikter som vi uttrycka oss i.Allt ifrån raggaren utanför Västerås till salsa-dansaren i Malmö. Att vi får ha den friheten är något som vi ska värdera och det är kanske just det vi ska fira på vår nationaldag. Att kunna se att i våra skillnader så finns det gemenskap och något intressant.

Det främsta argumentet från nationella organisationer är just att vi ska värna om svensk kutlur. Men varför kan man inte göra det samtidigt som man värnar om mångkulturen? Svensk kultur platsar väl in där också eller är vi för speciella för det? Eller det är kanske så att våran kultur är så svag och mesig att den inte kan stå emot? Möjligtvis är det så att vi blivit lite väl för mycket bombaderade med Coca-Cola och McDonalds-kultur från det där landet i väst. Men det känner jag att jag får ta upp och diskutera en annan dag så denna text inte blir lång 

Sverige"demokraterna"  i söder firade iallafall på zoo med sina vänner. Det är de som skriver det, inte jag. Tyckte det var rätt lustigt. =)

Det är inte lätt alla gånger det visar den här filmen så bra. Småler åt den varje gång och det är vårt att inte känna igen sig, pojke som flicka.