Världen enligt Daniel

Idag har det varit kalas för en speciell 4-åring. Givetvis bjöds det på goda saker. Vi klappar oss på axeln för att vi varit så duktiga. Ni får nöja er med smakprov i i form av bilder.

     


Dock kan man ibland misslyckas med bakandet. Eller rättare sagt. Man följer receptet och det blir inte som man tänkt sig. Dessa kallas kakor med godisfönster. Meningen är att ett vingummit ska smälta i mitten och bilda en gelesmet i mitten. Som på bilden ser det jätteläckert ut och vore den ultimata kakan för barnkalas. Verkligheten är en annan.

  

Senast lämnade jag er i luften med ett annorlund inlägg och är väl dags nu en vecka efter mitt andetag och avslöja vad som har hänt. Med lite inspiration av Lösnummers redaktör blogg tänkte jag berätta för resten av världen här. Mina närmsta har redan fått nyheten.

Jag ska bli pappa! Jag och M ska bli föräldrar. Känslan att skriva ner orden är fortfarande overklig. Det har gått en vecka sen jag fick reda på det och det har inte riktigt landat fullt än. Men jag är på god väg. Annars har jag kännt total lycka. Detta är något av det häftigaste jag varit med om. Som skribent vore det ju en skam att skriva att känslan är obeskrivbar, men så är det från och till. Sammanfattningsvis känns det underbart, hoppfullt, läskigt och spännande. Och jag har förstått att det är samma känsla som de jag berättat för också. Självklart blev mina föräldrar sådär mammiga och pappiga, nån sort mix av oro, glädje och stolthet.

Stoltheten är det man känner bäst. Kommer säkert bli en sån som ständigt kommer tråka ut andra med hur jag känner och förväntningar. Tillslut blir jag väl den där kaffe-latte-pappan man oroat sig för att bli.

Det var den stora nyheten jag ville dela med mig och hoppas ni delar samma känsla som jag gör. Har nog aldrig mått så här bra. =)