George Lucas hyllas
För en tid sen hyllades George Lucas av AFI (American Film Institute) för sin insats i filmbranchen. Smöriga och smickrande tal var det gott om men också rejäl underhållning. Mest för oss Star Wars nördar kanske) Här är två klipp från galan.
Det första klippet är med Carrie Fisher (Leia från Star Wars) som håller ett hysteriskt roligt och bittert tal.
Det andra klippet är med en "avundsjuk" Willam Shatner. En härligt tal och sångnummer med ironi och självdistans.
Fler klipp finns såklart på Youtube.
Det första klippet är med Carrie Fisher (Leia från Star Wars) som håller ett hysteriskt roligt och bittert tal.
Det andra klippet är med en "avundsjuk" Willam Shatner. En härligt tal och sångnummer med ironi och självdistans.
Fler klipp finns såklart på Youtube.
Filmcensur. Inte gott alls.
Cirkusen runt "storfilmen" Arn fortsätter och visar nu att Statens Filmbyrås verksamhet främst ger negativa konsekvenser. Aftonbladet skriver att Statens Biografbyrå har satt en 15-årsgräns på julens storfilm Arn på grund av att "huvud och lemmar huggs av" och "halsar skärs av". Detta är ganska givet och med all rätt då de flesta filmer med sådana våldsinslag har fått och bör ha 15-årsgräns. Dock händer sånt tillexempel inte i Star Wars. Men det beror på att i rymden skvätter inte blodet utan koaguleras snabbt av lasersvärden.
Detta har iallafall lett till att SF beslutat att censurera sig själva genom att klippa om filmen så den får en 11-årsgräns. Detta är något som händer i USA dagligen men sällan i Sverige. Fast i USA har det gått så långt att man redan under produktionen tänka på åldersgränsen. Titta bara på hur tråkig Die Hard 4.0 blev för att 13 åringar skulle få se den i USA. Det beror ju givetvis på precis som det gäller med Arn att det kostnaden för filmen som är skyhöga och ju fler som kan se den ju mer pengar kommer in som täcker lite av budgeten iallafall.
Från ett håll skiter jag i det här eftersom jag inte tror på filmen i huvudtaget. Men då har jag bara bedömt den från den likgilitiga trailern. Men jag tycker det är synd att man på SF beslutar att klippa om filmen. Måste vi verkligen gå åt det hållet som i USA att just den mest inkomstbringande filmen är den bästa filmen? Trodde SF skulle satsa på kvalité.
Uppdatering:
På filmnyheterna.se kan man läsa att det är 52 sekunder som klippts bort för att tillredställa staten så även 11-14 åringar får se Arn i jul. Kan låta som lite men 52 sekunder är för mycket.
Detta har iallafall lett till att SF beslutat att censurera sig själva genom att klippa om filmen så den får en 11-årsgräns. Detta är något som händer i USA dagligen men sällan i Sverige. Fast i USA har det gått så långt att man redan under produktionen tänka på åldersgränsen. Titta bara på hur tråkig Die Hard 4.0 blev för att 13 åringar skulle få se den i USA. Det beror ju givetvis på precis som det gäller med Arn att det kostnaden för filmen som är skyhöga och ju fler som kan se den ju mer pengar kommer in som täcker lite av budgeten iallafall.
Från ett håll skiter jag i det här eftersom jag inte tror på filmen i huvudtaget. Men då har jag bara bedömt den från den likgilitiga trailern. Men jag tycker det är synd att man på SF beslutar att klippa om filmen. Måste vi verkligen gå åt det hållet som i USA att just den mest inkomstbringande filmen är den bästa filmen? Trodde SF skulle satsa på kvalité.
Uppdatering:
På filmnyheterna.se kan man läsa att det är 52 sekunder som klippts bort för att tillredställa staten så även 11-14 åringar får se Arn i jul. Kan låta som lite men 52 sekunder är för mycket.
Filmcensur. På gott och ont.
Detta är en krönika som jag skrivit för Kulturjournalistkursen jag läser. Passade bra att publicera den här också.
Det har gått tio år sen Statens Biografbyrå satte saxen i en icke-pornografisk film. Det var i Martin Scorseses Casino där vi bland annat inte fick se Joe Pesci roa sig med att skruva fast en mans huvud i ett skruvstäd. De fick konsekvenser av att en upprörd regissör hörde av sig och med all rätt försvarade sin konstnärliga frihet.
Detta var inte första gången det censurerades i en film av Scorsese, även Robert De Niros blodiga kindpuss från Cape Fear kan hittas i byråns arkiv över våldsamma filmklipp. Scorsese fick som kompensation skriva ett öppet brev till biopubliken som visades på bioduken före filmen hur han beklagade sig över den svenska censuren. Båda dessa gånger kom filmcensurens vara eller icke vara upp i debatt och båda gånger var ?moralens väktare? starkare och byrån fick finnas kvar.
Statens biografbyrå i Sverige inrättades 1911 och var den första statliga filmcensuren i världen och har mest fokuserat sin censur på våldsamma scener som anses vara skadliga för åskådaren. Nu vill de alltså återigen lägga ner sin verksamhet, bland annat dess direktör Gunnel Arrbäck. Detta är något hon har jobbat för länge och har idag stöd av tre av de borgliga partierna. Det är inte så överraskande bara Kristendemokraterna som inte vill se något avkall.
Jag tror inte det är så att Gunnel vill göra sig själv arbetslös. Hon vill avskaffa den vuxencensur som fortfarande finns kvar idag eftersom den börjar bli ålderdomlig och inte används längre. Idag sätts bara rekommenderande åldersgränser som ändå bara gäller på biograferna. Men i det privata hemmet gäller inte dessa, där de bara fungerar som en rekommendation. Sen har kontrollen över tillgängligheten av filmerna förlorats. Idag kan nästan varenda tioåring med grundläggande datakunskaper ladda hem den senaste filmen där folk torteras till döds och där borde inte staten heller vara inne och peta. Det ska vara upp till föräldrarna vad som får ses och laddas hem.
Jag är lite splittrad när det gäller avskaffandet av byråns verksamhet. Givetvis tycker jag det är helt fel att klippa i eller totalförbjuda filmer. Inte bara för den konstnärliga och kulturella friheten utan att det är helt onödigt då filmerna kan ses som i sin helhet på andra sätt. Men jag är för att åldersgränserna ska bestå fast under någon myndigs ansvar. Som blivande förälder vill jag känna att det är mitt ansvar vad mitt barn ska få se och inte se, inte statens. 15-årsgränsen på bio idag borde vara öppen för yngre med vuxet sällskap. Som blivande förälder skulle jag aldrig sätta mitt barn framför en film jag vet de skulle må dåligt av men jag skulle nog också ha svårt i mitt yrke som biografmaskinist släppa in 10-åring med dennes föräldrar på Saw eller någon annan tortyrporr utan att säga en avrådande kommentar. Som sagt så är jag splittrad i frågan.
Ärligt talat skulle jag nog vilja se en 18-årsgräns på vissa extrema filmer. Mest kanske för att få dela biosalongen med en mer mogen publik men också för att vid 18 anses man, i alla fall av staten, att vara vuxen och får bestämma över sig själv. Där håller jag med Arrbäcks smarta kommentar till varför vuxencensuren borde avskaffas. "Om vuxet folk vill betala för att bli vettskrämda, då är det deras problem och inte samhällets".
Det har gått tio år sen Statens Biografbyrå satte saxen i en icke-pornografisk film. Det var i Martin Scorseses Casino där vi bland annat inte fick se Joe Pesci roa sig med att skruva fast en mans huvud i ett skruvstäd. De fick konsekvenser av att en upprörd regissör hörde av sig och med all rätt försvarade sin konstnärliga frihet.
Detta var inte första gången det censurerades i en film av Scorsese, även Robert De Niros blodiga kindpuss från Cape Fear kan hittas i byråns arkiv över våldsamma filmklipp. Scorsese fick som kompensation skriva ett öppet brev till biopubliken som visades på bioduken före filmen hur han beklagade sig över den svenska censuren. Båda dessa gånger kom filmcensurens vara eller icke vara upp i debatt och båda gånger var ?moralens väktare? starkare och byrån fick finnas kvar.
Statens biografbyrå i Sverige inrättades 1911 och var den första statliga filmcensuren i världen och har mest fokuserat sin censur på våldsamma scener som anses vara skadliga för åskådaren. Nu vill de alltså återigen lägga ner sin verksamhet, bland annat dess direktör Gunnel Arrbäck. Detta är något hon har jobbat för länge och har idag stöd av tre av de borgliga partierna. Det är inte så överraskande bara Kristendemokraterna som inte vill se något avkall.
Jag tror inte det är så att Gunnel vill göra sig själv arbetslös. Hon vill avskaffa den vuxencensur som fortfarande finns kvar idag eftersom den börjar bli ålderdomlig och inte används längre. Idag sätts bara rekommenderande åldersgränser som ändå bara gäller på biograferna. Men i det privata hemmet gäller inte dessa, där de bara fungerar som en rekommendation. Sen har kontrollen över tillgängligheten av filmerna förlorats. Idag kan nästan varenda tioåring med grundläggande datakunskaper ladda hem den senaste filmen där folk torteras till döds och där borde inte staten heller vara inne och peta. Det ska vara upp till föräldrarna vad som får ses och laddas hem.
Jag är lite splittrad när det gäller avskaffandet av byråns verksamhet. Givetvis tycker jag det är helt fel att klippa i eller totalförbjuda filmer. Inte bara för den konstnärliga och kulturella friheten utan att det är helt onödigt då filmerna kan ses som i sin helhet på andra sätt. Men jag är för att åldersgränserna ska bestå fast under någon myndigs ansvar. Som blivande förälder vill jag känna att det är mitt ansvar vad mitt barn ska få se och inte se, inte statens. 15-årsgränsen på bio idag borde vara öppen för yngre med vuxet sällskap. Som blivande förälder skulle jag aldrig sätta mitt barn framför en film jag vet de skulle må dåligt av men jag skulle nog också ha svårt i mitt yrke som biografmaskinist släppa in 10-åring med dennes föräldrar på Saw eller någon annan tortyrporr utan att säga en avrådande kommentar. Som sagt så är jag splittrad i frågan.
Ärligt talat skulle jag nog vilja se en 18-årsgräns på vissa extrema filmer. Mest kanske för att få dela biosalongen med en mer mogen publik men också för att vid 18 anses man, i alla fall av staten, att vara vuxen och får bestämma över sig själv. Där håller jag med Arrbäcks smarta kommentar till varför vuxencensuren borde avskaffas. "Om vuxet folk vill betala för att bli vettskrämda, då är det deras problem och inte samhällets".
1001 filmer du måste se innan du dör
Har suttit och bläddrat igenom den rejält tjocka boken 1001 filmer du måste se innan du dör och av hela de 1001 utvalda filmer från 1902 till 2004 så har jag sett 376 av dem. Runt 1/3 del alltså som är måttligt imponerande eftersom jag som filmintresserad borde ha sett mer än så. De jag pinsamt inte har sett är också sånna storfilmer som Borta med vinden, Sunset Boulevard, 8½, Livet är Underbart och Ran. Men de kommer väl prickas av så småningom.
Dock blev jag besviken av att en av mina favoritfilmer inte fanns med, Charlie Chaplins Diktatorn. Kan hända att den fått lämna plats åt någon svensk film för denna svenska upplaga av boken. Men då är det kul att filmer som Fucking Åmål är med. Men Jalla, Jalla? Nja, den är bra men inget att dö för. Är väl kanske med bara för att Josef Fares fått skriva förordet.
Annars får man en massa intressanta filmtips. Tillexempel blev jag väldigt sugen på att se Paul Verhoevens filmer han gjorde i Holland innan han åkte över till Hollywood. Turkisk konfekt (1973) och På blodig mark (1977) är två filmer som behandlar förvirring kring sexuell tillhörighet och har en queerteoretisk vinkel. (båda är med Rutger Hauer i huvudrollen). Sexualitet är ett tema som ofta är intressant och något Verhoeven tog med sig till Hollywood och la in lite här och där i sina filmer så gott han kunde.
Boken i sin helhet är iallafall en av de bästa och roligaste filmguiderna jag läst. Den är skriven med kärlek till filmen och innehåller bra argument varför man just ska se de utvalda filmerna. Man håller inte kanske med om allt men jag blir glad av att bläddra genom den.
Dock blev jag besviken av att en av mina favoritfilmer inte fanns med, Charlie Chaplins Diktatorn. Kan hända att den fått lämna plats åt någon svensk film för denna svenska upplaga av boken. Men då är det kul att filmer som Fucking Åmål är med. Men Jalla, Jalla? Nja, den är bra men inget att dö för. Är väl kanske med bara för att Josef Fares fått skriva förordet.
Annars får man en massa intressanta filmtips. Tillexempel blev jag väldigt sugen på att se Paul Verhoevens filmer han gjorde i Holland innan han åkte över till Hollywood. Turkisk konfekt (1973) och På blodig mark (1977) är två filmer som behandlar förvirring kring sexuell tillhörighet och har en queerteoretisk vinkel. (båda är med Rutger Hauer i huvudrollen). Sexualitet är ett tema som ofta är intressant och något Verhoeven tog med sig till Hollywood och la in lite här och där i sina filmer så gott han kunde.
Boken i sin helhet är iallafall en av de bästa och roligaste filmguiderna jag läst. Den är skriven med kärlek till filmen och innehåller bra argument varför man just ska se de utvalda filmerna. Man håller inte kanske med om allt men jag blir glad av att bläddra genom den.
Tack!
Tack för alla vänliga kommentarer och gratulationer efter mitt senaste inlägg. Det uppskattas verkligen och gör att denna resa som blivande pappa blir bara mer spännande och rolig.
Nu kan jag ju börja skriva om annat i bloggen men lär återkomma till ämnet som blivande förälder. Någon enskild pappa-blogg blir det inte. =)
Kramar och kärlek till alla!
Nu kan jag ju börja skriva om annat i bloggen men lär återkomma till ämnet som blivande förälder. Någon enskild pappa-blogg blir det inte. =)
Kramar och kärlek till alla!
Andas vidare - Den stora nyheten
Senast lämnade jag er i luften med ett annorlund inlägg och är väl dags nu en vecka efter mitt andetag och avslöja vad som har hänt. Med lite inspiration av Lösnummers redaktör blogg tänkte jag berätta för resten av världen här. Mina närmsta har redan fått nyheten.
Jag ska bli pappa! Jag och M ska bli föräldrar. Känslan att skriva ner orden är fortfarande overklig. Det har gått en vecka sen jag fick reda på det och det har inte riktigt landat fullt än. Men jag är på god väg. Annars har jag kännt total lycka. Detta är något av det häftigaste jag varit med om. Som skribent vore det ju en skam att skriva att känslan är obeskrivbar, men så är det från och till. Sammanfattningsvis känns det underbart, hoppfullt, läskigt och spännande. Och jag har förstått att det är samma känsla som de jag berättat för också. Självklart blev mina föräldrar sådär mammiga och pappiga, nån sort mix av oro, glädje och stolthet.
Stoltheten är det man känner bäst. Kommer säkert bli en sån som ständigt kommer tråka ut andra med hur jag känner och förväntningar. Tillslut blir jag väl den där kaffe-latte-pappan man oroat sig för att bli.
Det var den stora nyheten jag ville dela med mig och hoppas ni delar samma känsla som jag gör. Har nog aldrig mått så här bra. =)
Jag ska bli pappa! Jag och M ska bli föräldrar. Känslan att skriva ner orden är fortfarande overklig. Det har gått en vecka sen jag fick reda på det och det har inte riktigt landat fullt än. Men jag är på god väg. Annars har jag kännt total lycka. Detta är något av det häftigaste jag varit med om. Som skribent vore det ju en skam att skriva att känslan är obeskrivbar, men så är det från och till. Sammanfattningsvis känns det underbart, hoppfullt, läskigt och spännande. Och jag har förstått att det är samma känsla som de jag berättat för också. Självklart blev mina föräldrar sådär mammiga och pappiga, nån sort mix av oro, glädje och stolthet.
Stoltheten är det man känner bäst. Kommer säkert bli en sån som ständigt kommer tråka ut andra med hur jag känner och förväntningar. Tillslut blir jag väl den där kaffe-latte-pappan man oroat sig för att bli.
Det var den stora nyheten jag ville dela med mig och hoppas ni delar samma känsla som jag gör. Har nog aldrig mått så här bra. =)